Äntligen är den här, och som jag har väntat!
Semestern firades med middag hemma med Erica, Disa och Madde och sedan ner till Glashuset..
Det jag har längtat efter kanske mest med att ha semester är att kunna ligga och sova lite lite längre än när man jobbar.

Men vad gör jag på lördagsmorgonen om inte pensionärsvaknar kl 8.15! Har drömt hela natten om hur jag har druckit kanske 4 liter cola i mitt nyköpta hus i Mölnvik. Reser mig upp och springer till kylen, väcker sedan Disa och håller henne vaken ända tills Madde vaknar.
Härlig start på semestern, trött som ett as!
Och Disa är inte en man väcker för att sedan be att somna om. Nä då skulle det städas och lagas frukost och jag sprang ner till tvättstugan och bokade tvättid innan Disa började tvätta alla kläder i handfatet...
Så när klockan var 12.30 blänkte lägenheten, kläderna luktade gott och alla var mätta, duschade och snygga!
Sen fyllde jag den dagen och kvällen med fika och 50-års fest och kom hem mycket mycket trött!

Men dagen efter fanns det ingen tid att vila då bilen skulle gå till Blidö. Upp 8 för att packa och sedan bar det iväg.
Våra tre dagar där var som vanligt helt underbara. Lite lite sol men regniga dagar fyllde vi med kortspel och varma irish coffee.

Under besöket på Blidö tänkte jag att jag skule prova en ny sport! Detta är en sån där sport som jag alltid trott att jag är bra på, jag har par på lager...

Jag skulle paddla kajak!

Jag har många gånger drömt om hur jag glider ner i kajaken och smyger fram längs med ett spegelblankt vatten. Hur armrörelserna och fotarbetet på pedalerna blir liksom en dans och hela havet är mitt dansgolv.
Så var det INTE!
Första steget: Ta sig ner i kajaken. Åke fick krampaktigt stabilisera upp kajaken medans jag lite smått halkig av sololja och ganska vinglig då skulle "glida" ner i kajaken. Jag stod och vippade i den som på en balansbräda men lyckades till slut komma ner och Åke puttade ut mig.

Andra steget: Att komma iväg. Men herregud så svårt! För rörde jag det minsta på armen för att skjuta ifrån med paddeln så vinglade hela kajaken så det blev svallvågor, inte ett spegelblankt vatten så långt ögat kunde nå...

Tredje steget. Att faktiskt paddla. "Håll dig längs med land, paddla inte ut i farleden" skrek Åke efter mig då jag faktiskt fått upp farten lite. Så jag myspaddlade lite längs med bryggor och sjöstugor, nu gick det riktigt bra! Skulle bara vända och paddla tillbaka.. Just det.. Vända var det ja.. Man vänder inte direkt på en femkrona med ett sånt åbäke till farkost! Paddla lite med vänstern, andra hållet med högern, tryck ner pedalen till rodret, paddla med vänstern, andra hållet med högern.
Shit! Helt plötsligt när jag tittar upp känns det som jag ligger och guppar mitt uti i farleden, och vart fan är alla?? Blicken söker snabbt av land och där... Längst där borta ser jag några bleka kroppar på en brygga, Nu gällde det att paddla för blotta livet för jag hade precis upptäckt en större båt som antaglien skulle göra rätt så stora vågor och då skulle det vara kört för min del.
Paddla, paddla, paddla i motvind såklart!!! Men där kom den, känslan. Rörelserna blev perfekta, balansen var fenomenal och publiken skrek: Lotta Lotta Lotta!!! Jösses vad det gick undan! Paniken om att bli omkullvält av en jättevåg hade fått mig att bli kung på vattenytan! Men ganska snabbt så kom krampen.. Och de sista metrarna gick på ren vilja.

Iland kom jag.. Innan jag klev ur kajken funderade jag ett slag på om det var denna sport jag skulle satsa på?
Men nej, den här sporten är inte för mig! Verkligen inte!

Kommande vecka ska jag, Sandra och Broman spela tennis. DET däremot, det är en sport jag tror att jag är riktigt bra på!!!