Det börjar verkligen dra ihop sig nu, snart är anställningen på jobbet slut och jag ska tydligen börja ett nytt liv...

Efter en sjukt jobbig natt som innehöll fyllesamtal från Anna, en luftmadrass (som förövrigt var helt klibbig av fukt) och inga gardiner så har dagen rullat på i ett enda stort gråtinferno. 

Första gången jag gråter är när jag går igenom mitt postfack på jobbet där min avskedsansökan ligger.

Andra gången jag gråter är när mina kollegor avtackar mig med presenter och kramar. Fick ett superfint smycke av Efva Attling som jag har önskat mig jätte länge och en middag med alla från jobbet! Grät så jag knappt kunde prata...

Tredje gången jag gråter är när jag får ett mms från Sigge (eller ja, Erica såklart..) med världens gullebild på Sigge i den nya tröja jag köpt till honom där det står "Saknar ju dig ju.."

Fjärde gången jag gråter är när jag gick över till familjen Mellåker-Öhman och får se världens finaste tvillingar Hugo och Elliot.

Sedan gråter jag kanske 5 gånger till då jag säger hej då till några av barnen som går på sommarlov och till deras föräldrar som är såå goa!

Nu är det inte långt kvar innan jag åker... Paniik! Det känns som om det är 100 grejer som ska fixas innan. Lägenheten, alla abonemang som ska avslutas.. Jaha kanske tog slut där... Men det känns som 100 iaf!!
Har precis kommit på hur många man kommer sakna... Visst att det bara är ett år och jag kommer ju säkerligen komma hem och hälsa på... Men man är så van att kunna träffa alla och precis hur mycket man vill.. Fan nu börjar jag gråta igen! Inte min dag idag tydligen.