..men ack så fel man verkar ha!!!

Åkte som sagt till Värmdö Bostäder och det gick riktigt bra. Sen bar det av till Mölnvik och ngn korkad försäljare på Telenor.. Fika på Sasta med Åsa och sedan snabb koll i affärerna och det är då det händer...

Jag, Erica och Sigge går lugnt och stillsamt runt på Lindex och kommer efter ett tag fram till strumpavdelningen. Båda letar efter såna strumpor man kan ha i ballerinaskor. Erica plockar fram den lite lyxigare varianten av strumpa och då händer följande:

-Den här verkar bra! säger Erica

-Men är den inte lite dyr, jag menar det är ju bara en strumpa?

-Jag provar..
(här börjar jag fundera... vem fan PROVAR ett par strumpor.. men ja ja..)

-Var den bra? undrar jag

Både jag Erica börjar då skratta åt hälen som plötsligt förvandlades til en liten katt med små öron, tyckte vi iaf.
Skrattande går jag vidare och börjar knalla mot kassan. Vi betalar och går sedan in på ICA.
Helt plötsligt tar Erica av sig skon och vad får jag se om inte en strumpklädd fossing! Erica har alltså inte tagit av sig strumporna utan "glömt" dom på och köpt ett annat par..
Ja man tror man känner sina vänner men så plötsligt visar det sig att man polar ihop med den värsta av ligister, jag är upprörd...

Just snatteri har jag stora problem med. Alltså jag snor inte, jag har stora problem med folk som gör det.
Detta grundar sig en hemsk nära-döden-upplevelse när jag var runt 13-14 år.
Jag, Mimmi, Sandra, Semlan och Bisse åkte in till stan med målet att snatta.. (fult ord förresten, snatta.. låter som en ekorre som äter på något... Åh titta, där sitter den lilla ekorren och snattar!... Any how...)

Till en början hade vi ett skönt flyt och knallade genom affärer med fickorna fulla av grejer. Sista stället skulle bli en liten H&M butik på Sergelgatan. Efter ca 10 min ger vi varandra det hemliga tecknet och börjar PRATA VÄLDIGT HÖGT OM ATT -OJ, SNART BÖRJAR VISST TRÄNINGEN!! VI MÅSTE DRAA!! Inte alls genomskinligt... 

Vi knallar ut ur butiken då två män ber oss att stanna. Sandra tror dom ska intervjua oss så hon tackar vänligt men säger att hon har inte tid, och går.. Då blir det ett jävla liv. 
-STANNA SA VI! 
Shit.. Det var ett par väktare!!! Paniken börjar sprida sig och männen ber oss ställa oss i ett led med händerna så de kunde se dom, och så fick vi gå igenom butiken..
De förde oss till ett litet rum och tokförhörde oss. Vi fick plocka fram alla bra grejer vi hade snott och gissa priset.. (?)

-Vad kostade den här då?

-Ehm.. 29,90:-?

-Ja oki, den får du behålla..

Och så höll dom på, med ALLA grejer.. Märkligt!! Sandra visde vara sig en hejare på att gissa och tog hem storvinsten och ropade hem 5 grejer som hon hade snott.
Efter 3 timmar bar det av till Klarapolisen i en pikébuss, utan tonade rutor.. Kanon...

Väl på polisstationen fick man ställa sig en och en framför en mustachklädd polisman som satt bakom en hög disk medans han ringde hem till mamma och pappa. Jag hörde att det var pappa som svarade, shit..
- Hej, detta var från Klarapolisen. Har du en dotter med rutiga byxor, en vit t-shirt och en kedja med ett hänglås runt halsen? (ja detta var en period i livet då mode kanske inte var mitt största intresse...)

Våra föräldrar höll på att sätta middagsmaten i halsen då de trodde att ngt riktigt illa hade hänt oss, smarta poliser...
Sen var det bara att sitta där och kallsvettas och vänta på att mor och far skulle dyka upp.. Och dra mig.. Kallare blick har jag aldrig mött när min käre far stegade in med bestämda steg på stationen...

När jag kom hem minns jag att jag gråtandes kastade ringen, som jag tydligen gissade rätt pris på, i papperskorgen och lovade mig att aldrig aldrig mer sno något eller umgås med folk som snattade i          hela           mitt              liv!!